Keeshonden och Pomeranian har många likheter men det som skiljer de mest är storleken. Jag upplever också Pomeranian något mer envis än vad Keeshonden är.
Båda raserna älskar att vara med oavsett vad man hittar på. Skulle kort beskriva de som perfekta allroundhundar. Det är pigga och glada hundraser som fungerar alldeles utmärkt som rena sällskapshundar men som även fungerar bra inom olika hundsporter. De älskar att vara tillags och är väldigt lättlärda hundar. Jag upplever de som väldigt matglada hundar som gör det mesta för en liten godbit, vilket såklart underlättar när man vill lära de något.
Eftersom båda raserna är ursprungligen larmhundar så har de väldigt lätt till skall. Men i och med hur lättlärda de är så brukar det inte vara några problem att få ner skällandet om man vid tidig ålder börjar jobba på det.
Det krävs en del pälsvård på båda raserna. Jag brukar rekommendera att man borstar igenom sin hund ordentligt en gång i veckan för att hålla pälsen i god form.
The Keeshond and the Pomeranian have many similarities, but what differentiates them the most is their size. I also find the Pomeranian somewhat more stubborn than the Keeshonden.
Both breeds love to be involved no matter what you come up with. Would briefly describe them as perfect all-round dogs.
They are lively and happy dog breeds that work perfectly well as pure companion dogs but also work well in various dog sports. They love to please their owners and are very easy to learn dogs. I experience them as very food-loving dogs who will do all most anything for a small treat, which of course makes it easier when you want to teach them something.
Since both breeds are originally alarm dogs, they bark very easily. But with how easy they are to learn, there are usually no problems in getting the barking down if you start working on it at an early age.
Some fur care is required on both breeds. I usually recommend that you brush your dog properly once a week to keep the coat in good shape.
